Jungiansk och analytisk terapi
Ibland kommer vi till en punkt i livet där tidigare sätt att förstå oss själva inte längre räcker. Det kan vara en kris, återkommande svårigheter i relationer eller en känsla av att något väsentligt saknas. Det kan också vara en mer stillsam längtan efter att lära känna sig själv på djupet och förstå de inre sammanhang som formar våra liv.
Jungiansk psykoterapi erbjuder ett sätt att närma sig dessa frågor genom att utforska det egna inre livet. Mitt arbete är främst inriktat mot längre psykoterapier i psykoanalytisk och jungiansk tradition. Regelbundna samtal ger utrymme för fördjupad självkännedom och en mer levande relation till sig själv, också till de sidor som är mindre kända eller omedvetna.
Arbetet börjar inte sällan i ett symtom eller en svår period, men det behöver inte stanna där. Det kan också öppna för nya sammanhang och möjligheter till utveckling.
Det analytiska arbetet
Analytisk psykoterapi utgår från att människan rymmer ett inre liv som delvis är omedvetet. Känsloladdade minnen, inre konflikter och återkommande relationsmönster påverkar hur vi upplever oss själva och möter andra, ofta utan att vi fullt ut förstår hur.
Genom regelbundna samtal skapas ett utrymme där tankar, känslor, erfarenheter och drömmar kan utforskas tillsammans. Den terapeutiska relationen är en viktig del av denna process. Det som väcks i mötet mellan patient och terapeut kan kasta ljus över erfarenheter och mönster som annars är svåra att få syn på. Arbetet handlar inte om att terapeuten ska leverera färdiga tolkningar, utan om att tillsammans närma sig det som ännu inte är förstått.
Ett långsiktigt analytiskt arbete ger möjlighet att återvända till sådant som tidigare berörts och låta förståelsen gradvis fördjupas. I denna kontinuitet kan också det som ännu saknar ord eller tydlig innebörd få utrymme att ta form.
En sådan process följer sällan en på förhand bestämd väg. Vissa förändringar kan ske relativt snabbt, medan andra behöver tid för att mogna. Det analytiska arbetet innebär därför också att kunna stanna inför det som är okänt, utan att alltför snabbt söka en förklaring eller lösning.
Drömmar, symboler och inre utveckling
Jungiansk psykoterapi har sin grund i den analytiska psykologi som utvecklades av Carl Gustav Jung. Den betonar bl a människans utveckling genom livet, det omedvetnas kreativa potential och psykets symboliska uttryck. Ett särskilt kännetecken är synen på psykets spontana bilder och fantasi som en källa till mening, förståelse och nya möjligheter.
Drömmar är betydelsefulla eftersom de låter oss komma i närmare kontakt med psykets spontana och skapande processer. De kan gestalta något som inte fått en tydlig plats i det medvetna livet och ibland öppna för nya sätt att förstå sig själv och sin situation. I terapin får dessa uttryck tid att veckla ut sin mening, snarare än att tolkas färdigt på förhand.
Jung använde begreppet individuation för att beskriva den livslånga process genom vilken människan utvecklar en mer medveten relation till sin personlighet som helhet. Det handlar inte om att bli perfekt eller förändras till någon annan, utan om att gradvis bli mer av den man är.
Ibland kan en livskris, ett symtom eller en återkommande inre konflikt förstås som uttryck för att något i personligheten söker förändring. Det betyder inte att lidandet i sig är önskvärt, men att det också kan bära på en mening som vill komma till uttryck.
När andra perspektiv kan bidra
Min huvudsakliga terapeutiska utgångspunkt är psykodynamisk och jungiansk. Samtidigt kan andra perspektiv ibland bidra till förståelsen av en människas svårigheter och erfarenheter.
När det är hjälpsamt kan arbetet därför också innehålla inslag från kognitiv psykoterapi och ACT, exempelvis för att uppmärksamma återkommande tankemönster eller utveckla ett annat förhållningssätt till svåra inre upplevelser.
Dessa perspektiv används som komplement till det analytiska arbetet vid behov och anpassas då till situation och person.
“There are in fact many different methods, standpoints, views and beliefs which are all at war with one another, chiefly because they all misunderstand one another and refuse to give one another their due.”
— Carl Gustav Jung
Synen på utveckling i analytisk psykologi
Analytisk psykologi utgår från att människans utveckling inte avslutas när vi blir vuxna. Tvärtom betraktas den som en livslång process där varje livsskede rymmer nya möjligheter att lära känna sig själv och fortsätta utvecklas.
Ur detta perspektiv handlar psykoterapi därför inte enbart om att lindra symtom. Den kan också bli ett rum där livets erfarenheter över tid får en djupare mening och där relationen till det egna inre livet fördjupas.
Carl Gustav Jung använde begreppet individuation för att beskriva denna process. Med individuation menas inte att bli perfekt eller att förändras till någon annan, utan att successivt bli mer av den man redan är. Det innebär att utveckla en mer levande relation till både medvetna och omedvetna delar av personligheten.
Förenklat kan utvecklingen beskrivas genom några återkommande teman:
Att bli en egen person – att gradvis träda fram som den man är i relation till föräldrar, familj och andra viktiga personer.
Att finna sin plats i världen – att etablera relationer, arbete och andra livsuppgifter samt skapa ett liv som känns meningsfullt.
Att återerövra det som tidigare fått stå tillbaka – att närma sig sidor av sig själv som av olika skäl har undertryckts eller lämnats utanför medvetandet.
Att fördjupa relationen till det omedvetna – att utveckla en dialog med drömmar, symboler och andra erfarenheter som kan bidra till en rikare förståelse av den egna personligheten.
Att leva mer förankrat – att fördjupa relationen till sig själv, till andra människor och till livet som helhet. Paradoxalt nog kan denna fördjupning också innebära att jaget får inta en mindre central plats och att livet åter kan levas med ett mått av förundran.
Dessa teman ska inte förstås som tydligt avgränsade steg eller mål som måste uppnås. De återkommer ofta i olika former genom livet och kan aktualiseras på nytt när vi möter förändringar, kriser eller nya livsskeden. Förenklat uttryckt brukar livets första hälft handla om att bli en egen person i ett socialt sammanhang medan dess andra hälft handlar mer om att fördjupa relationen med sitt eget inre och till livet självt. Först växer vi upp, sedan växer vi ned – likt träd som sträcker sig mot himlen samtidigt som rötterna söker sig allt djupare ner i den mörka myllan.
I terapin handlar det sällan om att följa en bestämd utvecklingsmodell. Arbetet utgår alltid från den enskilda människans livssituation, erfarenheter och frågor. Den analytiska psykologin erbjuder snarare ett perspektiv som hjälper oss att förstå hur också svåra perioder i livet ibland kan bära på möjligheter till fördjupning och utveckling.
Jungiansk psykoterapi är en rörelse som utforskar det som varit och det som är för att ge utrymme åt det som vill bli till. Psykologisk utveckling handlar inte om att bli någon annan, utan om att bli mer av den man är.
Efterklang
Ordet psykoterapi kommer från grekiska och består av två delar: psyche och therapeia, det vill säga ”själ” och ”omvårdnad” eller ”tjänst”. Psykoterapi kan då sägas vara att vårda själen eller att stå i själens tjänst.
Att gå i psykoterapi kan till viss del handla om att hitta svar på frågor och verktyg att möta livet, men i andra situationer och livsfaser om att tillsammans vara i frågorna, i osäkerheten, i tystnaden före och efter, och följa vart de leder.
Att vara i själens tjänst är sällan enkelt, men ofta meningsskapande.
Vanliga frågor
Jungiansk terapi är en form av psykoterapi som inte enbart fokuserar på symtom och problem utan också på den mening och det sammanhang de kan bära. Förutom aktuella svårigheter kan arbetet beröra drömmar, relationer, återkommande livsmönster och existentiella frågor. Syftet är inte bara att minska lidande utan också att fördjupa förståelsen av ditt liv.
Jungiansk terapi intresserar sig särskilt för det omedvetna, symboler, drömmar och de mönster som återkommer genom livet. Arbetet handlar ofta om att förstå hur aktuella svårigheter hänger samman med din historia, dina relationer och din livssituation. Samtidigt kan terapin öppna för nya möjligheter till förändring och utveckling. Den innebär också ett lärande – ett nytt sätt att lyssna till det inre livet och föra en dialog med det som vill bli till.
Ja. Min grundläggande inriktning är jungiansk och psykodynamisk psykoterapi, men jag har även utbildning i kognitiv psykoterapi och Acceptance and Commitment Therapy (ACT).
Det innebär att arbetet vid behov kan kompletteras med perspektiv och metoder från dessa traditioner. Målet är inte att följa en metod, utan att finna ett arbetssätt som svarar mot dina behov och din situation.
Nej. Många söker terapi på grund av ångest, nedstämdhet, stress eller relationssvårigheter. Andra kommer i samband med livskriser, större förändringar eller en önskan om ökad självförståelse. Terapi kan vara ett sätt att få hjälp med lidande, men också en möjlighet att utforska frågor om identitet, riktning och mening.
Drömmar kan ge perspektiv på sådant som ännu inte blivit tydligt i det vakna livet. De kan öppna dörren till ett symboliskt rikare synsätt eller kompensera vår medvetna inställning. Därför kan de vara en viktig del av det terapeutiska arbetet. Samtidigt utgår terapin alltid från det som är levande och relevant för dig. Mer om drömmar finns här.
Det varierar beroende på vad du söker hjälp med och vad du önskar få ut av terapin. En analytisk psykoterapi är ofta ett långsiktigt arbete som kan pågå under flera år, där det finns tid att bearbeta och förstå mer djupgående mönster och inre konflikter. Andra gånger kan en kortare terapi vara mer lämplig. Under de cirka tre inledande samtalen utforskar vi tillsammans vilken form av terapi som bäst motsvarar dina behov.
Ja. Jag erbjuder psykoterapi både i Värnamo och online. För många fungerar digitala samtal väl och kan vara ett alternativ när avstånd eller livssituation gör det svårt att träffas på mottagningen.
