Drömmar har i alla tider fascinerat människor. De kan vara märkliga, vackra, skrämmande eller djupt berörande. Ibland tycks de säga något som orden inte riktigt räcker till för. Andra gånger lämnar de oss med en känsla av att något viktigt har ägt rum, utan att vi ännu förstår vad.

Inom jungiansk psykoterapi betraktas drömmar som ett naturligt uttryck för psykets egen skapande verksamhet. De uppstår inte för att lura oss eller dölja något, utan för att ge form åt sådant som ännu inte blivit fullt medvetet.

Som spontana uttryck för psykets egna rörelser kan drömmar ibland bidra till att lösa upp det som stelnat och återge liv åt det som blivit låst.

Drömmen är därför inte något som står vid sidan av livet. Den är en del av det levda livet.

Drömmen är inte ett kodspråk

Många föreställer sig att drömtolkning handlar om att översätta symboler till färdiga betydelser. Att ett hus alltid betyder en sak, ett hav en annan eller en orm något tredje.

Det är inte hur jag förstår drömarbetet.

En drömbild får sin mening genom den människa som drömmer den, den livssituation den uppstår i och de känslor och associationer som väcks i mötet med bilden. Samma symbol kan därför bära helt olika betydelser i olika människors liv.

Det viktiga är sällan att hitta den rätta tolkningen. Viktigare är att utveckla en relation till drömmen och låta dess bilder gradvis öppna nya perspektiv.

Hur en dröm utforskas beror alltid på den människa som drömt den och på var hon befinner sig i sin terapeutiska process. Därför finns det inte ett enda sätt att arbeta med drömmar, utan arbetet formas av den enskilda situationen och det som bäst främjar den terapeutiska processen.

“Even a soul submerged in sleep is hard at work,
and helps make something of the world.”
– Herakleitos

Att stanna kvar i bilden

I mitt sätt att arbeta försöker vi inte alltför snabbt förklara drömmen.

Istället stannar vi upp inför den. Vi utforskar dess bilder, rörelser, stämningar och relationer. Vad vill bilden visa innan vi försöker förstå den?

Ibland förändras vår upplevelse av en dröm just därför att vi låter den få vara det den är, utan att omedelbart översätta den till ett begrepp eller en teori.

Drömbilder har ett eget språk. De talar ofta genom symboler, känslor, kroppsliga förnimmelser och fantasi snarare än genom logiska förklaringar.

I arbetet med drömbilder kan vi ibland använda amplifikation – vi cirkulerar kring drömmens motiv och låter dem belysas av mytologi, sagor, folklore, religion, konst eller andra symboliska uttryck. Syftet är inte att förklara drömmen genom myterna eller hitta en färdig tolkning. Snarare kan dessa berättelser öppna ett vidare symboliskt sammanhang där drömbilden får möjlighet att framträda med större rikedom och fler nyanser. Ibland kan det hjälpa oss att ana teman och rörelser som annars hade varit svåra att få syn på.

Drömmar som dialog

Drömarbetet blir därför inte en jakt på svar utan en pågående dialog mellan det medvetna och det omedvetna.

En dröm kan ibland belysa sådant vi redan vet men ännu inte riktigt tagit till oss. Den kan också ge röst åt möjligheter som ännu inte fått plats i vårt medvetna liv, eller visa på ensidigheter i vårt sätt att förhålla oss till oss själva och andra.

Över tid kan drömmarna tillsammans bilda en berättelse där återkommande motiv, gestalter och teman långsamt träder fram. Det är sällan en enskild dröm som förändrar oss, utan den relation som successivt växer fram mellan människan och hennes inre liv.

Ett öppet förhållningssätt

I terapin försöker jag närma mig drömmen med nyfikenhet och öppenhet.

Det innebär att jag inte utgår från att jag vet vad en dröm betyder. Min uppgift är inte att leverera färdiga tolkningar, utan att tillsammans med dig undersöka vad som vill visa sig.

Ibland leder det till nya insikter. Ibland väcker det fler frågor än svar. Båda kan vara värdefulla.

Det omedvetna låter sig sällan fångas av en enda förklaring. Ofta behöver vi leva en tid med en dröm innan dess betydelse börjar ta form.

Behöver man komma ihåg sina drömmar?

Nej.

Många människor minns sina drömmar bara ibland, och vissa perioder inte alls. Det är inget hinder för en terapeutisk process.

Om drömmar blir en del av arbetet tar vi vara på dem när de kommer. De är ett av flera sätt som psyket kan uttrycka sig på, tillsammans med känslor, relationer, kroppsliga erfarenheter, fantasier och återkommande livsmönster.

Det viktiga är inte hur många drömmar du minns, utan en öppenhet för det som vill visa sig.